Mathilda

Jag vet att detta kanske kommer att låta konstigt, men ibland önskar jag att jag var en känslokall människa, en människa som inte kände alls, som inte brydde sig om andra människor, inte brydde mig om någonting alls.
Fast egentligen är det ju inte det jag vill! Men ibland är det bara så förbannat jobbigt att känna hela tiden, för allt och alla, att analysera in i minsta detalj, att inte låta sig bara vara. Låta saker som sker ske, utan att lägga ner kraft och energi på det. Men jag är inte sån, och som Ludd säger, jag är Mathilda och jag är såhär! På gott och på ont.
Och dom som inte gillar det, dom gillar det inte. Men redan där börjar jag analysera!
Men jag är ju som jag är, så är det med den saken!