Mathilda

Glädje.Lycka.Saknad.Alla känslor på en gång.
Jag har haft en helt underbar vecka hos min älskade familj i Jörlanda. Vi har bara tagit det lugnt, vart på Liseberg, Ullared, tagit hand om hästarna och om varandra. Och det gjorde så ont i mig, så ont i mitt hjärta, att åka ifrån er. Jag kramade mamma, bet ihop för att inte gråta, hon gick av och jag såg henne gå. Jag sprang genom vagnen ut till min mamma och där brast det. Jag störtbölade, jag vill inte åka ifrån er, det är så jobbigt. Konstigt nog är det ännu jobbigare när vi haft det så himla bra, verkligen underbara dagar och jag njuter av att vara i hos er. Jag älskar er så himla mycket. Jag önskar vi var närmare varandra, jag önskar jag fick träffa er jämnt. Nej, jag vet att jag inte ska klaga, för ni finns för mig, ni finns hos mig, fast en bit bort, men jag har er att ringa, när jag slår telefonnumret så är det någon av era röster som klingar i mitt öra och det värmer varje gång, för det finns dom som ens en gång inte har det. Och jag har alltid min pappa här, lillebror, min farbror, farmor, min underbara David och alla mina vänner. Och jag uppskattar det, från botten av mitt hjärta, ni är lika betydelsefulla och jag är tacksam att ha er vid min sida. Evigt tacksam att ni alla finns vid min sida! Men just nu så saknar jag så fruktansvärt mycket, jag har grinat till och från sedan igår klockan 16. saknar,saknar,SAKNAR!

Vart ska jag börja? det känns som att lite har hänt sen sist jag satt här..
Men igår tog vi det mest lugnt, åkte lite till stan, transpoterade hästen och så.. Sen igår kväll när vi hämtat angelica så stannar vi till går ner och kollar till hästarna och sett 4 stycken, vad vi trodde var älgar, och vi var totalt imponerade över detta och skriker genast ut den övriga familjen för att njuta av denna syn! Vi står länga och beundrar att hästarna inte alls reagerar.. Så nu stod vi alla där coh spanade in dessa mäktiga djur, innan mammas sambo säger: Men det där är ju buskar!
Men vi vägrar ge oss, och säger jomen det är ju en som ligger och ens tår sen är det två stycken längre ner! Men det var ingen som riktigt trodde på oss ialf så då sa jag tuff som jag är, nämen då går vi väl ner och kollar då. Notera nu att klockan var 24.00 på natten och det var bäcksvart. Så vi traskar ner där id et höga gräset och till vår besvikelse var det inga älgar utan det var verkligen buskar.. Så vi får ge upp och gå in, men tillägger att nere vid ån där går iallafall en älg!


Sen kan jag ju forsätta berätta om en annan liten händelse, denna inträffade nämligen på motorvägen, på väg hemf rån backa och David..
Jag kör i godanro bilen, jag känner mig ganska nöjd över bilturen och tycker ändå att jag gjort ett ganska bra jobb. Så jag skickar ett sms till lillebror och han ber mig köpa chips och jag skriver att jag fixar det! i samma stund känner jag hur bilen börjar skaka mer och mer och det känns i magen att någonting inte stämmer riktigt cohd et gick ju som det gick också.. Men den bilresan gick ju nästan bra, förutom den lilla detalj att jag fixade punktering på bilen och ligger i vänstra körfältet, det längst bort, på motorvägen. Motorvägen! så det var ju bara att kana över till vägrenen och stänga av bilen och sätta på varningsblinkersen. Panik ringa min stackars David! och efter det ringa och grina för beppo och säga att någonting var sönder och att någonting hade flugit av, i detta skede hade jag alltså INTE fattat att det var punktering. Men Beppo förklarade vad jag skulle kolla och när jag kom till framdäcket så såg kag punkteringen. Men jag lugnade ner mig och ringde David, min hjälte, som kom och hämtade mig och så åkte vi och åt och sedan skjutsade han tillbaka oss till bilen. så att Beppo, min andra hjälte, lagade bilen och tog oss hem igen :)


jaa, detta var lite av vad som hänt mig under min tid här hos mamma!
Hoppas ni har det bra, ta hand om er!