Mathilda

Glädje.Lycka.Saknad.Alla känslor på en gång.
Jag har haft en helt underbar vecka hos min älskade familj i Jörlanda. Vi har bara tagit det lugnt, vart på Liseberg, Ullared, tagit hand om hästarna och om varandra. Och det gjorde så ont i mig, så ont i mitt hjärta, att åka ifrån er. Jag kramade mamma, bet ihop för att inte gråta, hon gick av och jag såg henne gå. Jag sprang genom vagnen ut till min mamma och där brast det. Jag störtbölade, jag vill inte åka ifrån er, det är så jobbigt. Konstigt nog är det ännu jobbigare när vi haft det så himla bra, verkligen underbara dagar och jag njuter av att vara i hos er. Jag älskar er så himla mycket. Jag önskar vi var närmare varandra, jag önskar jag fick träffa er jämnt. Nej, jag vet att jag inte ska klaga, för ni finns för mig, ni finns hos mig, fast en bit bort, men jag har er att ringa, när jag slår telefonnumret så är det någon av era röster som klingar i mitt öra och det värmer varje gång, för det finns dom som ens en gång inte har det. Och jag har alltid min pappa här, lillebror, min farbror, farmor, min underbara David och alla mina vänner. Och jag uppskattar det, från botten av mitt hjärta, ni är lika betydelsefulla och jag är tacksam att ha er vid min sida. Evigt tacksam att ni alla finns vid min sida! Men just nu så saknar jag så fruktansvärt mycket, jag har grinat till och från sedan igår klockan 16. saknar,saknar,SAKNAR!

Vart ska jag börja? det känns som att lite har hänt sen sist jag satt här..
Men igår tog vi det mest lugnt, åkte lite till stan, transpoterade hästen och så.. Sen igår kväll när vi hämtat angelica så stannar vi till går ner och kollar till hästarna och sett 4 stycken, vad vi trodde var älgar, och vi var totalt imponerade över detta och skriker genast ut den övriga familjen för att njuta av denna syn! Vi står länga och beundrar att hästarna inte alls reagerar.. Så nu stod vi alla där coh spanade in dessa mäktiga djur, innan mammas sambo säger: Men det där är ju buskar!
Men vi vägrar ge oss, och säger jomen det är ju en som ligger och ens tår sen är det två stycken längre ner! Men det var ingen som riktigt trodde på oss ialf så då sa jag tuff som jag är, nämen då går vi väl ner och kollar då. Notera nu att klockan var 24.00 på natten och det var bäcksvart. Så vi traskar ner där id et höga gräset och till vår besvikelse var det inga älgar utan det var verkligen buskar.. Så vi får ge upp och gå in, men tillägger att nere vid ån där går iallafall en älg!


Sen kan jag ju forsätta berätta om en annan liten händelse, denna inträffade nämligen på motorvägen, på väg hemf rån backa och David..
Jag kör i godanro bilen, jag känner mig ganska nöjd över bilturen och tycker ändå att jag gjort ett ganska bra jobb. Så jag skickar ett sms till lillebror och han ber mig köpa chips och jag skriver att jag fixar det! i samma stund känner jag hur bilen börjar skaka mer och mer och det känns i magen att någonting inte stämmer riktigt cohd et gick ju som det gick också.. Men den bilresan gick ju nästan bra, förutom den lilla detalj att jag fixade punktering på bilen och ligger i vänstra körfältet, det längst bort, på motorvägen. Motorvägen! så det var ju bara att kana över till vägrenen och stänga av bilen och sätta på varningsblinkersen. Panik ringa min stackars David! och efter det ringa och grina för beppo och säga att någonting var sönder och att någonting hade flugit av, i detta skede hade jag alltså INTE fattat att det var punktering. Men Beppo förklarade vad jag skulle kolla och när jag kom till framdäcket så såg kag punkteringen. Men jag lugnade ner mig och ringde David, min hjälte, som kom och hämtade mig och så åkte vi och åt och sedan skjutsade han tillbaka oss till bilen. så att Beppo, min andra hjälte, lagade bilen och tog oss hem igen :)


jaa, detta var lite av vad som hänt mig under min tid här hos mamma!
Hoppas ni har det bra, ta hand om er!

Student = Ångest! I alla fsall för min del som redan upplevt det roliga, jag som börjar bli gammal nu, usch jag får verkligen ångest. Jag vill göra om det igen, igen igeeen! Nu är det ett helt år sedan jag stod i fönstret och skrek, ett helt år sedan jag fick sjunga studentsånge, ett helt år sedan jag fick höra rektor sonnys sista tal i aulan. Ett helt år sedan!

I onsdags förra veckan satt mamma och jag på avenyn och såg flak efter flak med studenter åka runt och vara allmänt lyckliga, men det är verkligen inte samma stadsfest där, för alla skolor tar olika dagar och olika tider så det blir ingenting av den där sammanhållningen som här i Eskilstuna. Jag njöt verkligen av studenten, det är verkligen en helt underbar dag! Ta vara på den! :) För om jag kunde, så skulle jag göra det igeeen!



Nu ska jag packa väskan och förbreda mig inför match mot kvicksund borta!
Ta hand om er!

 

det känns som att dagen idag kan bli en bra dag, david kommer hem ikväll över natten! Längtar tills jag slutar jobbet och kan åka dit :)  för idag jobbar jag 12-22 och det är helt okej faktiskt, fast vädret ute är helt fantastiskt så jag hade ju allra helst, som alla andra typ, varit ute i solen med en picknick korg. Vilken jag får förklara några gånger per dag för kunderna som talar om hur glad jag ska vara som sitter inne!

Men nu så ska jag försöka göra mig irodning..
Ta hand om er!


ps. helgen i stora höga var toppen!

Fadime hade precis inlett vuxenlivet när hon berövades på det, hon blev mördad för hederns skull, men denna tjej är bara en av många som blir mördade på grund av det. Det kanske inte händer så ofta här i Sverige, men i andra delar av världen är det inte så ovanligt, tyvärr. Men vi blundar för det som är verklighet där, för det är inte våra buisness, det är inte våra problem, vi är så himla fega. Och jag ska inte säga att jag är bättre själv, men jag önskar att jag var det, jag önskar jag vågade. Men det gör jag nog inte. Så jag log extra brett när jag läste artikeln om den utländska killen som invandrat till Sverige och nu vågar stå för sina åsikter om hedertänkandet, som vågar tro på att det han gör är rätt. Och jag hoppas att denna kille är ännu ett steg mot förändring, och som han sa, han vill inte utrota en religion utan bara ta bort det som inte passar in i dagens rättsystem och samhälle. Det sägs att det är hoppet som är det sista som lämnar oss, och nog är det sant.

Jag hoppas så innerligt, på så mycket!

Som sanden i timglaset, så är dagarna i våra liv..
Nog går det allt fort må jag säga, jag förstår inte hur det går till riktigt, men fort går det. Dagarna flyter ihop och jag har inte direkt någon bra koll på vilken dag det är jämnt. Men idag är det i alla fall torsdag, och jag ska snart åka och träna med min farbror (:  Så det kanske börjar bli dags att byta om och packa väskan.. Och efter jobbet ska jag träffa David, denna dag kommer förhoppningsvis bli en ganska bra dag :)

Men imorgon är det speedway GP, och tyåiskt nog så är det såklar eurovision samtidigt, och jag tycker veeerkligen om att kolla speedway, men när det är eurovision som går en gåpng om året, då är det bara ett måste :) Så den kvällen ska jag spendera hemma hos Malin eftersom hemma hos mig så ska alla se på speedway.

Nu måste jag öka takten en aning, ta hand om er!
Puss