Tro, hopp och kärlek!
Fadime hade precis inlett vuxenlivet när hon berövades på det, hon blev mördad för hederns skull, men denna tjej är bara en av många som blir mördade på grund av det. Det kanske inte händer så ofta här i Sverige, men i andra delar av världen är det inte så ovanligt, tyvärr. Men vi blundar för det som är verklighet där, för det är inte våra buisness, det är inte våra problem, vi är så himla fega. Och jag ska inte säga att jag är bättre själv, men jag önskar att jag var det, jag önskar jag vågade. Men det gör jag nog inte. Så jag log extra brett när jag läste artikeln om den utländska killen som invandrat till Sverige och nu vågar stå för sina åsikter om hedertänkandet, som vågar tro på att det han gör är rätt. Och jag hoppas att denna kille är ännu ett steg mot förändring, och som han sa, han vill inte utrota en religion utan bara ta bort det som inte passar in i dagens rättsystem och samhälle. Det sägs att det är hoppet som är det sista som lämnar oss, och nog är det sant.
Jag hoppas så innerligt, på så mycket!
