Old one!

Dikten skrev jag till David för kanske 4 år sedan..

Jag blundar och försöker att inte känna mer,
Men jag vet att när jag vaknar är du den första jag ser,
Jag förstår inte vad som hände,
Du är ju min, och du är den ende,
Från botten av mitt hjärta älskar jag dig,
Och jag vill aldrig att du tvivlar på mig,
Vi är starka, och vi kan,
när vi hjälper varandra med varsin hand,
Jag fattar din,
Och du fattar min,
Så reser vi oss igen med nya tag,
Fast kanske en av oss fortfarande är svag,
Men tillsammans kan vi klara allt vi vill
och lite till,
Du tar mig till dig och kramar mig hårt,
För du ser att jag har det svårt.
Om du behöver så finns jag här,
Jag lovar och svär,
Jag står bakom dig i varje beslut,
Ja, jag finns hos dig var eviga minut,
Med dessa ord vill jag att du förstår,
Att jag bryr mig om hur du mår,
För jag vill finnas där för dig,
Precis som du alltid gör för mig,
Vart enda ord av dessa är sanna,
Så snälla, kan inte du hos mig stanna?




Sådär, nu har jag ingen bild kvar eftersom David aldrig blir nöjd med den jag väljer! ;)

Kommentarer
Postat av: Anonym

Vilken fin dikt Mattis! Han måste blivit väldigt stolt och lycklig över den!

Vi ses på Torsdag gullet!

Puss Luddis

2009-04-01 @ 07:53:10
Postat av: Anonym

Inte visste jag att ni har skaffat läppförstoring. Det klär er !

2009-04-03 @ 07:10:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0