Life ain't easy!
Livet bär inte alltid med sig de ljuvligaste av ting, livet bär med sig en jävla massa skit.. Saker som man inte räknat med, som inte finns i den vildaste fantasi, saker som man inte kan drömma om ska hända förrän.. Det händer! Och när det händer så står du där, med brustet hjärta, hjälplös, förkrossad och oviss. Den förbannade jävla ovissheten, och du kan inte göra någonting för att lindra eller hjälpa. Du står där med din smärta, och du känner dig ensamast i världen, du kanske inte är ensam men du känner dig ensam.. När mamma fick cancer rasade min värld, jag minns att det var midsommar när jag fick reda på det och jag bara skrek rakt ut att mamma kommer dö! Jag blev helt tom, men ändå så var hela mitt kropp fylld av ilska och rädsla.. Jag kan inte beskriva känslan, men jag vet att den som blivit drabbad vet. Men mamma var starkt, och överlevde cancern.. Och jag älskar dig mamma, jag älskar dig så in i norden!
..Men jag är fortfarande rädd, jag är rädd varje dag för att det ska komma tillbaka, jag är rädd att det ska ta min mamma ifrån mig.. Jag är rädd att jag ska förlora någon annan i min närhet... Jag är så förbannat rädd för döden med, jag är så himla rädd för döden så det finns inte.. Jag läser om folk i tidningar som säger att dom inte är rädda för döden, att dom kommer somna in i lugn och ro, att dom förenar sig med sitt öde.. Dom blir ett med döden! Och jag kan inte förstå det, inte när man är runt 50 år och har halva livet kvar, jag kan inte förstå hur man kan acceptera det! Men det kanske är det som är grejen, jag kanske inte är rädd för att gå över till andra sidan, jag kanske är rädd för att förlora för många av mina älskade. Jag är rädd för att förlora er!!!
Och jag vägrar acceptera att en 16 årig flicka ska bli offer för att någon jävla idot tycker det är tufft att köra i 120 rakt igenom stan, jag vägrar acceptera det! Inte nog med det, han får fortsätta gå fri och kanske köra lite mer bil! Fan säger jag! Fan vad det är orättvist i livet ibland! Jag tänker på er, det ska ni veta!! Fast jag ingenting annat kan göra än att bara finnas till, och jag vet att det inte alltid räcker så himla långt... men det finns ingenting annat jag kan göra!
Den där förbannade orättvisan har drabbat alltför många i min närhet och jag kan ingenting göra, man kan ingenting göra när ens mest älskade nära och kära förlorar allting. Jag tänker mycket på er <3
Någonting mamma sa till mig när jag var liten var att aldrig skiljas som ovänner, att aldrig säga hej då när man lägger på luren eller skiljs åt.. Och jag säger sällan hej då, för jag vill inte att det ska vara ett hej då. Och att sklijas som ovänner, det gör jag sällan med någon som jag håller nära hjärtat.. För man vet aldrig vad som händer!
David -Jag vet att du alltid står vid min sida. Du har gått igenom samma saker, samma skit! Jag vet att du förstår! Tack för att du finns vid min sida, jag älskar dig! <3
Familjen och släkten!- Jag älskar er gränslöst! Till stjärnorna och tillbaka! Föralltid <3
Vänner små, jag älskar er och jag skulle inte klara mig utan er! Tack för att ni finns! <3
Usch, det var välbehövligt att skriva av sig.. Jag ber om ursäkt om det blev lite väl sentimentalt. Men ibland behövs det tror jag! Jag behövde det idag!
Kärlek till er!
..Men jag är fortfarande rädd, jag är rädd varje dag för att det ska komma tillbaka, jag är rädd att det ska ta min mamma ifrån mig.. Jag är rädd att jag ska förlora någon annan i min närhet... Jag är så förbannat rädd för döden med, jag är så himla rädd för döden så det finns inte.. Jag läser om folk i tidningar som säger att dom inte är rädda för döden, att dom kommer somna in i lugn och ro, att dom förenar sig med sitt öde.. Dom blir ett med döden! Och jag kan inte förstå det, inte när man är runt 50 år och har halva livet kvar, jag kan inte förstå hur man kan acceptera det! Men det kanske är det som är grejen, jag kanske inte är rädd för att gå över till andra sidan, jag kanske är rädd för att förlora för många av mina älskade. Jag är rädd för att förlora er!!!
Och jag vägrar acceptera att en 16 årig flicka ska bli offer för att någon jävla idot tycker det är tufft att köra i 120 rakt igenom stan, jag vägrar acceptera det! Inte nog med det, han får fortsätta gå fri och kanske köra lite mer bil! Fan säger jag! Fan vad det är orättvist i livet ibland! Jag tänker på er, det ska ni veta!! Fast jag ingenting annat kan göra än att bara finnas till, och jag vet att det inte alltid räcker så himla långt... men det finns ingenting annat jag kan göra!
Den där förbannade orättvisan har drabbat alltför många i min närhet och jag kan ingenting göra, man kan ingenting göra när ens mest älskade nära och kära förlorar allting. Jag tänker mycket på er <3
Någonting mamma sa till mig när jag var liten var att aldrig skiljas som ovänner, att aldrig säga hej då när man lägger på luren eller skiljs åt.. Och jag säger sällan hej då, för jag vill inte att det ska vara ett hej då. Och att sklijas som ovänner, det gör jag sällan med någon som jag håller nära hjärtat.. För man vet aldrig vad som händer!
David -Jag vet att du alltid står vid min sida. Du har gått igenom samma saker, samma skit! Jag vet att du förstår! Tack för att du finns vid min sida, jag älskar dig! <3
Familjen och släkten!- Jag älskar er gränslöst! Till stjärnorna och tillbaka! Föralltid <3
Vänner små, jag älskar er och jag skulle inte klara mig utan er! Tack för att ni finns! <3
Usch, det var välbehövligt att skriva av sig.. Jag ber om ursäkt om det blev lite väl sentimentalt. Men ibland behövs det tror jag! Jag behövde det idag!
Kärlek till er!
Kommentarer
Trackback