Ordinary day...
Är det meningen att man ska skriva ett blogginlägg när man behöver fundera på vad man ska skriva? Eller är de just de gånger som man kanske behöver skriva, men det man behöver skirva tränger man bort? Eller handlar det kanske om att man ska lämna hjärnan ifred och låta hjärtat prata? Jag vet itne, och jag vet inte vad jag gör just nu, men jag skriver..
Jag mår bra, jag är glad för att jag är den jag är (jag tror jag talar sanning...), jag är glad att jag har en sån fin kille som jag verkligen tycker om och som jag verkligen känner att han tycker om mig, jag är glad att jag har vänner som jag slipper förklara mig för, jag är glad.
Jag är glad att jag har min familj och släkt, gränslös kärlek!
Jag känner ilska, ilska över allt ont som sker, över orättvisa, jag känner ilska över alla sjukdomar som omger oss, jag HATAR cancer, jag hatarhatarhatar den jävla sjukdomen, helvete vad jag hatar den!, Nu fick jag det skrivet också, för jag hatar den verkligen något så obeskrivligt mycket, HATAR!
Men nu tänkte jag också skriva ner några rader om vad som hänt idag i mitt händelserika liv och min mycket fartfyllda vardag, eller nåt! :/
I natt sov jag inte alls bra, jag vaknade kl.3 och kunde inte sova, jag bara låg och snurrade runt i sängen i takt med alla tankar och känslor som rörde sig i kroppen på mig, usch. Det var verkligen inte roligt, men jag är ju som jag är. Jag kanske ska sluta känna så mycket för allting? Det är nog som pappa säger, jag ska nog inte bli psykolog som jag tänkte på förut, jag bryr mig för mycket, jag tar åt mig av allt, sen går jag hem och funderar och analyserar varför saker och ting händer och vad som kommer hända sen... Men jag somnade visst om och vaknade snågra timmar senare av att telefonen ringde kl. 11, då fick jag reda på att dom behövde mig på jobbet senare på dagen så jag gick upp då och pluggade lite teori. Efter detta så begav jag mig mot jobbet, jobbade några timmar och sedan åkte jag in på Gympozz för att träna (= slippa tänka så mycket), sen kom Jojo och hämtade upp mig efter sin träning och så begav vi oss till Torshälla. Efter att hon släppt av mig så gick jag hem och tillbringade ett par timmar med mitt älskade Grey's anatomy. Men när jag kollade på det idag kom jag på hur mcyket tragiskt som händer i det programmet, undra om det är bra att kolla på sånt för mycket? Jag menar, det 'är en sak att kolla på en skräckis, typ beck elelr så, för där ordnar sig det bösta i alla fall i slutet. Men det känns som att serier inte tar slut på samma sätt.. Idag blev jag faktiskt riktigt deppig när jag kollade på Grey's, och det är väl ändå inte meningen? hrm...
Tacka vet jag Sex and the city boxen, Den blir jag sällan deppig när jag kollar på, frustartion coh irritation kan jag känna, men de t går snabbt över :) Jag tycker om den serien väldigt mycket. Tack David, för att du köpte boxen åt mig! <3
Men nu ska jag väl återgå till tv:n och isprinsessan som sänds i repris, kan vara kul att se vad som händer, hur dte slutar! :)
Men gott folk, ta hand om er och ta hand varandra!
Jag mår bra, jag är glad för att jag är den jag är (jag tror jag talar sanning...), jag är glad att jag har en sån fin kille som jag verkligen tycker om och som jag verkligen känner att han tycker om mig, jag är glad att jag har vänner som jag slipper förklara mig för, jag är glad.
Jag är glad att jag har min familj och släkt, gränslös kärlek!
Jag känner ilska, ilska över allt ont som sker, över orättvisa, jag känner ilska över alla sjukdomar som omger oss, jag HATAR cancer, jag hatarhatarhatar den jävla sjukdomen, helvete vad jag hatar den!, Nu fick jag det skrivet också, för jag hatar den verkligen något så obeskrivligt mycket, HATAR!
Men nu tänkte jag också skriva ner några rader om vad som hänt idag i mitt händelserika liv och min mycket fartfyllda vardag, eller nåt! :/
I natt sov jag inte alls bra, jag vaknade kl.3 och kunde inte sova, jag bara låg och snurrade runt i sängen i takt med alla tankar och känslor som rörde sig i kroppen på mig, usch. Det var verkligen inte roligt, men jag är ju som jag är. Jag kanske ska sluta känna så mycket för allting? Det är nog som pappa säger, jag ska nog inte bli psykolog som jag tänkte på förut, jag bryr mig för mycket, jag tar åt mig av allt, sen går jag hem och funderar och analyserar varför saker och ting händer och vad som kommer hända sen... Men jag somnade visst om och vaknade snågra timmar senare av att telefonen ringde kl. 11, då fick jag reda på att dom behövde mig på jobbet senare på dagen så jag gick upp då och pluggade lite teori. Efter detta så begav jag mig mot jobbet, jobbade några timmar och sedan åkte jag in på Gympozz för att träna (= slippa tänka så mycket), sen kom Jojo och hämtade upp mig efter sin träning och så begav vi oss till Torshälla. Efter att hon släppt av mig så gick jag hem och tillbringade ett par timmar med mitt älskade Grey's anatomy. Men när jag kollade på det idag kom jag på hur mcyket tragiskt som händer i det programmet, undra om det är bra att kolla på sånt för mycket? Jag menar, det 'är en sak att kolla på en skräckis, typ beck elelr så, för där ordnar sig det bösta i alla fall i slutet. Men det känns som att serier inte tar slut på samma sätt.. Idag blev jag faktiskt riktigt deppig när jag kollade på Grey's, och det är väl ändå inte meningen? hrm...
Tacka vet jag Sex and the city boxen, Den blir jag sällan deppig när jag kollar på, frustartion coh irritation kan jag känna, men de t går snabbt över :) Jag tycker om den serien väldigt mycket. Tack David, för att du köpte boxen åt mig! <3
Men nu ska jag väl återgå till tv:n och isprinsessan som sänds i repris, kan vara kul att se vad som händer, hur dte slutar! :)
Men gott folk, ta hand om er och ta hand varandra!
Kommentarer
Trackback
